Jag är väl medveten om vad som hänt. Jag är väl medveten om att det är svårt.
Men det här är första gången jag sett dig gråta, fattar du inte att jag inte pallar det? Bli inte helt pissed på mig bara för att jag inte klarar av att sitta jämte dig, prata med dig, när du inte ger respons. Bli inte helt fucked up angry with me bara för att jag kanske inte finns lika bra till hands som alla dem andra. Don't blame me, blame yourself.
"Försöker inte du så kämper inte jag," som jag såg en viss vis person skriva på facebook idag.

Sanningen är den att jag är rädd, rädd för att förlora dig.